Höstsäsong i fönsterodlingen...

Här inne frodas plantorna och jag skördar fortfarande, trots att hösten hunnit en bra bit där ute i verkligheten och tomatplantor, paprikor och grönsaker sedan ett par veckor gett upp i trädgården.
Mest långlivade är paprikor och chili, som faktiskt bestämt sig för att blomma igen. Frågan är om det kommer att bli några riktiga frukter, men kanske, om jag fortsätter att pyssla om dem, belönar dem med husets ljusaste fönster och ger lite extra gödning?

Jag har räddat ett par andra plantor från frostdöden och tagit in dem i värmen. Physalisen har redan börjat dra iväg med långa skott. Det ska bli spännande att se om jag kan övervintra den ännu en säsong... Avocadon som stått på balkongen lever visserligen och verkar ha blivit av med sin ohyra som jag hoppades, men den är i ganska sorgligt skick efter en hård sommar med salt vind och regn. Jag ger den en chans att repa sig i alla fall. Citrongräset som varit utsatt för samma omilda behandling verkar komma igen fint i alla fall.

Citroner och grapefrukter har också fått komma in i värmen igen. De ser så fina ut just nu, men jag vet att de kommer att gulna och blekna i den varma och för mörka inomhusmiljön i vinter. Önskar att jag hade ett orangeri där de kunde stå fram till våren, det vore fantastiskt om de faktiskt skulle blomma någon gång och ge frukt. De är också uppdrivna från vanliga snabbköpsfrukter, så jag är lite osäker på om de är fertila. Har hittills skyllt det på den dåliga säsongsanpassningen, men vet inte om det är sant.

Jag är lite nervös för min äldsta dadel, som jag bestämt mig för att låta stå ute över vintern. Jag drev upp den från kärna för 20 år sedan, och den har blivit en fin liten minipalm vid det här laget, även om jag tycker att den borde hunnit bli ännu större. Den står i en isolerad kruka och jag tänker ge den en lite jutevävs- eller bubbelplasthuva också, men jag undrar ändå om jag tagit rätt beslut. Den som lever ( eller inte lever...) får se.
I år har jag inte tagit in några tomater, fjolårets övervintrare gav två små körsbärstomater redan i mars och sedan riklig skörd i landet i sommar, men alla plantorna var så stora i år att det inte kändes lönt att plantera in dem till redan överfulla fönsterbrädor. Dags att prova nya sorter nästa år istället. En liten tomatplanta har jag dock, ska bli spännande att se vad som händer med den. Den finns till av en slump. Astrids barnstol stod bredvid paprikakrukan vid köksdörren och hon äter körsbärstomater i stor mängd och närmast på ett sätt som går att likna vid dissektion. Och en hel del hamnar forfarande på golvet, på typiskt tvååringsmaner. Alltså är min teori att någon/några kärnor letat sig ner i paprikakrukan. Nästa år får vi svaret, om plantan överlever och ger frukt. Tomatkärnor ifrån köpefrukt har jag annars haft svårt att få att gro, men det här kanske är ett lyckokast.

Så här fin är den stora citronen som var frostskadad i våras nu...

Mango - en riktigt svår nöt att knäcka...

Mango är en favoritfrukt här hemma, och när det är säsong kan det bli ganska många spännande, stora och trådiga knölar, kärnor som liksom ber om att man ska försöka så dem.
Mangoträd är vackra, och ett enda träd ger fantastiskt mycket frukt - i karibien. Det klurigaste med att ha ett mangoträd verkar vara att alla frukterna mognar inom en ganska kort period. Ungefär som våra plommon. Man kan älska sitt plommonträd, men ändå ganska snabbt bli oändligt trött på att kratta bort gegga ifrån gräsmattan.
Nu tror jag väl inte att det någonsin skulle bli ett problem om man fick en mangokärna att gro. Om den blir en fin liten inomhusbuske skulle det vara fantastiskt, och om den skulle blomma och kanske ge en frukt eller två nästan ett under. Men det är en spännande utmaning...
Jag har nog försökt att få mangokärnor att gro lite i omgångar i tio års tid, kanske mer faktiskt. När jag började få ett lite väl stort antal avocados här hemma var det läge att testa något nytt.
Jag har försökt med att lägga kärnan i blöt, i både sött och salt vatten, att tvätta och torka och sandpappra den, att sätta den i sand, i såjord, direkt i planeringsjord osv. Ingenting har riktigt fungerat.
I våras bestämde jag mig för att göra ett allvarligt försök. Tidpunkten borde vara god, och vi hade lyckats samla ihop fyra-fem kärnor som var ganska färska. Jag tänkte att den är gången skulle jag i alla fall kolla först om det över huvudtaget var idé att sätta ner dem i jorden, så jag letade fram en nötknäckare. Det var inte som att få upp en kokosnöt, men det var inte lätt. Det krävdes både en nötknäckare och en sekatör, faktiskt.
Fyra kärnor kom ut, en såg brun och intorkad ut, som en dålig avocadokärna, så den kasserades direkt. Övriga tre såg svullna och fina och frölika ut, lite som små bönor. En hade till och med en liten grodd. Dessa tre stoppade jag ner till två tredjedelar i såjord, med grodden neråt. På samma sätt som med avocado. Vattnade och satte på små växthuskåpor av plast(gamla körsbärstomatkartonger så som jag berättat tidigare). Sedan väntade vi tålmodigt.
En av kärnorna skrumpnade ganska snabbt ihop och drog till sig en farligt stor mängd blomsterflugor, så den fick åka ut med soporna efter knappa två veckor. De andra två stod kvar. Efter tre veckor hade fortfarande inget hänt och jag förberedde mig på att försöket hade misslyckats igen. Döm av min förvåning när det i början av fjärde veckan tittade upp en liten stängel bredvid den kärnan som hade en liten grodd från början.

Så här fin såg den ut i början av juli.

.. och så här fin blev den när jag äntligen planterade om den i förra veckan.

Sensommarens skörder

Nu är är semestern över - och så även pausen härifrån. Det har varit en härlig sommar, med varmt väder men ganska många mulna dagar. Ganska skönt när man odlar inomhus och är bortrest titt som tätt. Det blir mindre behov av semestervattning och mindre risk att komma hem till uttorkade, dödsdömda spillror av vårens ansträngningar.
De flesta av inomhusodlingarna fick åka in på matsalsbordet och på badrummen. Där slipper de den direkta solen och den värsta hettan, och i duschen är det lätt att snabbt återvattna hela beståndet när man kommer hem. De mesta av plantornas blad/frukter/stjälkar har faktiskt redan skördats i början av juli, så som inomhusodlare kan man faktiskt ta långsemster under sommaren utan en massa förberedelser, om man vill. Det gör ju inte så mycket om plantor man redan tänkt ersätta tynar bort i värmen.
De mest värdefulla tar jag alltid med mig dit jag åker. Ja, kanske inte om jag ska på solsemster förstås, men om vi åker hem till föräldrarna eller till en sommarstuga ett par veckor så får de följa med. Det var nog en ganska roande syn att se oss på väg. Likt 50-talets Fiat 500 resenärer fyllde vi bilen och avslutade med att trycka in lite paprikaplantor på golvet, mellan våra fötter i baksätet. Även i år överlevde vi alla färden utan men, och paprikaplantorna frodades på verandan där de fick sitt sommarhem.
Jag tackar vädret för att odlingarna som fick stanna hemma klarade sig riktigt bra i år, och både paprika och chili kämpar på med att sätta frukt. Som jag tidigare sagt ska man inte ge upp, ser man bara lite grönska och liv i plantorna när man kommer hem så vattna försiktigt men ofta under en vecka eller två. Oftast torkar de ursprungliga bladen in och faller bort, men snart kommer nya skott i deras ställe.
Vårens lilla potager med sallatsbladamarant och paprika hade stuckit iväg på höjden, vilket lämnade en fin och ljus bottenyta. Där petade jag snabbt ner ett helt gäng med ekologiska gula ärtor och fyllde upp med ett par centimeter jord. Bara några dagar senare hade vi små skott på väg. Det blev goda mackor med kantareller och färska ärtskott.

Physalis, gyllenbär... kärt barn har många namn?

När jag väl satt igång och torkat kiwifrön frågade vi oss en dag, kan man plantera physalis? Sagt och gjort. Nästa physalisask som inhandlades på affären innehöll som vanligt ett par dåliga exemplar, som hunnit börja få en mögelfläck och var lite geggigt mjuka. En sån tog vi, skar upp och sköljde av fröna noga i en liten sil. Torkade dem på papper och ett par veckor senare åkte de i jorden. Vilken succé! De grodde precis lika bra som paprikor och chilis, nästan vart enda ett av de små kornen blev en liten planta med mjuka, ludna blad. Lite som lammöron faktiskt, fast lite mer hjärtformade. Vis av kiwierfarenheten hade vi sått dem noga, fyra per kruka, med gott avstånd till varandra så att de inte skulle behöva skolas om direkt. Även omskolningen klarade de bra, och snart hade vi stora fina men ranka plantor i fönstret. Några planterade vi ut, men tyvärr gjorde blåsten processen kort med de förgrodda stänglarna, ett par plantor satte nya skott underifrån men det var för sent i den allmänna konkurrensen och de kom aldrig längre än till att bli 20-30 cm höga små plantbuskar när sommaren var över. Jag gav inte upp utan tog in dem igen i september/oktober innan de riskerade att drabbas av kyla och frost, och planterade dem fyra och fyra att övervintra i stora krukor. De småplantor som inte sattes ut alls blev det inte mycket med, de överlevde inte semestern, eftersom de snabbt slokar av vattenbrist. Övervintrarna tog sig fint och gav en första frukt redan i april! De jag hann plantera om en gång till i våras är nu fantastiskt frodiga, och jag väntar med spänning på nästa frukt.

Kiwi kiwi

Något av det mest spännande jag provat att fröså är kiwi. I medelhavsländerna, för att inte tala om på Nya Zeeland, är kiwis vackra rankor som täcker pergolor med hårigt tjocka och vackert slingrande grenar fulla av frukter som hänger tungt.

Kan man fröså kiwi frågade jag mig, och provade. De små svarta fröämnena i en alldeles vanlig kiwi sköljde jag av i en liten fin sil, så att det mest av fruktköttet var borta. De fick torka på hushållspapper i ett par dagar. Sedan var det dags för att plocka fram såjorden och sätta ett helt gäng med små frön, 10-12 stycken, ganska tätt. De flesta grodde och efter ett par veckor skolade jag om dem. Det visade sig vara en svår bit. De flesta plantorna klarade själva omskolningen, men de var väldigt känsliga och om något blad skadats och de sedan fick aningens för mycket vatten ruttnade de direkt.

Ett halvår senare, efter ett par omskolningar hade vi fyra plantor kvar. Övervintringen var också lite lurig, och jag misstänkter att de egentligen är typiska medelhavsväxter, dvs. skulle föredra en sval och solig plats med minimalt med vatten under vinterhalvåret.

Två plantor överlevde årsdagen och när den finaste skolats om i vår har den tagit fart ordentligt. Om jag lyckas få den att överleva ett år till ska det bli spännande att se om man kan gissa sig till om det är en han eller honplanta... Kiwi är ju tvåkönade och kräver minst en hanplanta (av rätt sort) för att honplantan ska ge frukt. Frågan är om det hade varit en idé att skriva ner märket på kiwi som jag tog frön ifrån för att göra lite efterforskningar kring vilka arter man använder inom den odlingen. Jag minns i bakhuvudet någon historia om en italiensk granne som skulle börja odla kiwi och importerade billiga plantor ifrån Nya Zeeland som aldrig gav någon frukt. Men han kanske bara hade missat den där biten om att de var tvåkönade :-)

kiwin hösten 2012...

Potager och frodig chili

Nu har äntligen årets inomhuspotager kommit på plats. Den här gången blev det en "omskolningspotager", där jag drivit upp plantorna separat och sedan planterat ihop dem. Fyra paprikor samsams med ett tiotal salladsbladamaranter i en kruka med diameter på ca. 20 cm. Jag upplever att det fortfarande saknas något i krukan, så det ska nog komplettera med lite timjan mellan paprikastjälkarna. Förra året satte jag alla frön direkt på plats i krukan, men då krävs det att det är plantor som klarar konkurrens eller inte behöver växa sig så stora innan de ger avkastning. Ärtskott och koriander var det då, vilket fungerade bra. Jag har funderat på att göra en potager som present också, till den som tycker om asiatisk mat kan man till exempel sätta ett par citrongräs i mitten, 3-4 chiliplantor och så koriander runt. Chiliplantorna har nu också vuxit till sig väldigt fint. Särskilt den plantan som skolades om först, redan i februari. Det berodde på att det var en liten nyfiken tjej där och ryckte upp den, och jag trodde ärligt talat inte att den skulle ta sig, knäckt på mitten som den var. Men jag lovade henne att hon skulle få ha den i sitt rum, planterade den i en egen liten kruka och stödde upp den tillböjda stjälken med en blomsterpinne. Döm av min förvåning när den tog sig fint, och nu är det den vackraste plantan av dem alla. Åter igen visade det sig, som jag skrivit i tidigare inlägg, att det är dumt att ge upp för tidigt och att ju tidigare omskolningen görs, desto bättre för den fortsatta utvecklingen...

chiliplantor mars












chili 10 juni

Avrapportering och ohyretips

Citronen har nu börjat hämta sig på riktigt, jämför bilden på den frostskadade plantan ifrån mitt tidigare inlägg, den 14:e maj, med denna...

Den gula tomaten mognade fint och var faktiskt riktigt god, intygar barnen som inte kunde hålla sig längre när den såg så här fin ut... Just nu pågår mest utomhusarbete i min trädgård, och inomhusodlingen strävar på. Det är inte mycket ogräs att rensa och inte mycket plantor att gallra när man väl skolat om och planterat säsongens omgång. Just i år har jag inte heller några "kom igen grönsaker" vilket gör att när någon planta äts upp, ja då tömmer jag helt enkelt krukan. Det enda bekymret med inomhusodligen just nu är att komma ihåg att vattna. Solen värmer mycket så här års, och oftast behöver jag vattna allt med åtminstone en liten skvätt varje kväll. Ett litet gissel kan också vara blomsterflugorna, en inte särskilt välkommen gäst hemma hos oss i alla fall... Jag har inte lyckats klura ut om de gör någon nytta och hjälper till med pollineringen, men tills det är bevisat gör jag processen kort med dessa rackare. Ett bra tips vi prövat ut är att ställa en eller flera glasburkar intill krukorna där flugorna finns. Fyll med ljummet vatten, en tesked sirap eller honung, en tesked vinäger och en halv tesked yes eller annat diskmedel. Sedan är det bara att vänta på att flugorna går i fällan :-) och tömma den när man tröttnat på döda svarta prickar som simmar omkring i sörjan, om man nu inte är lite mordisk som jag och njuter av att kunna se drivan av tidigare plågoandar växa. Jag föreställer mig att det är litegrann som de trädgårdsägare som räknar antalet mördarsniglar de samlar i sina burkar, någon sorts mått på att kampen går att vinna och lite gammal hederlig blodtörst. Nåväl, det gör susen i alla fall.

Grönska, jord och omskolning

Vad världen är vacker just nu! Grönskan exploderar och kvällarna är långa med blodröda solnedgångar. Våren övergår i sommar och snart sommarlov. Mellan hägg och syren säger man, och en tumregel jag fått lära mig är att det är säkert att plantera ut försådda växter när häggen blommar.

Inomhus har även de sena sådderna börjat skjuta i höjden, och det är dags för omskolning. Bilden är på ett av årets nytillskott. Ett frö jag faktiskt beställt och inte plockat ur grönsaksdisken, salladsbladamarant. Ska bli spännande att se hur den smakar, det är en bladgrönska, men de vackra rosaröda stammarna gör redan att jag är nöjd med inköpet.
De små fröna sätter jag i såjord, en jord som har ett stort sandinnehåll. Den är lätt och gör det ganska enkelt att skola om plantorna, de släpper utan att de sköra rötterna bryts av. Näringsinnehållet i såjorden är mindre än i vanlig planteringsjord, och det gör att det är viktigare att tima omskolningen, och göra den ganska tidigt. När de första karaktärsbladen har hunnit slå ut ordentligt är det dags. Dra försiktigt upp plantorna ur krukan i stammen och ta isär dem så att så mycket som möjligt av rötterna blir kvar. Förbered en ny, lite större kruka med lite lecakulor i botten, därefter lite planteringsjord och så brukar jag strö i en liten mängd hönsgödsel. Toppa med planteringsjord och gör ett hål med två fingrar. Sätt ner plantan så försiktigt som möjligt och tryck till lätt runt stammen.

Det går alldeles utmärkt också att sätta de flesta frön i vanlig planteringsjord. Framförallt citrusfrukter och stenfrukter som tar lång tid på sig att utvecklas och som jag ofta sätter en hög i en och samma kruka och låter stå över säsongen innan jag planterar om. Det gör inget att de står tätt, de hjälper varandra lite uppåt och många gånger kommer det också mer än en stam ifrån exempelvis grapefrukterna. Bilden är en grupp med grapekärnor som hunnit bli ett år gamla.

Ge inte upp...

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig. Man har lite mycket att göra, glömmer att vattna eller hinner inte. Kanske missar man växten som står bakom gardinen. Man blir avbruten av något annat, ställer kvar vattenkanna och tänker "strax tillbaka". Men det blir inget strax efter tvättmaskiner, läggningar och disk och lite tv, utan man går och lägger sig. Nästa dag rusar man iväg till jobbet i det fina, soliga vädret... Eller så blev det mer sol än man räknat med under semestern. "Nappflaskorna" räckte inte och/eller barn- förlåt blomvakten missade någon kruka eller vattnade för lite. Hos oss händer det där hela tiden. Visst skär det lite i hjärtat när någon planta man ömt pysslat med plötsligt segnar ihop och ser ut som en livlös hög. Regel nummer ett, som jag lärt mig efter många tråkiga försök är att inte ge upp. Flytta så svalt det går, fyll försiktigt på med vatten, gärna så att växten kan stå och dra upp lite extra från krukan eller fatet. Låt det gå några timmar, kolla om det behövs mer vatten men ofta och lite är bättre än mycket när man väl gett en första omgång. Vänta över natten och ofta har stammen rest sig och man kan bedöma skadorna. Intorkade blad som stör plockar du bort, men vänta gärna ett par dagar, tills de är riktigt torra och börjar gulna lite, då vet du att de inte kan komma tillbaka. Plantor som kan se fullkomligt döda ut är citrusplantor. Bladen torkar in och ramlar av, tom det lilla bladskaftet seglar gult och livlöst mot golvet. Här gäller det verkligen att ha is i magen. Håll fuktigt, men kom ihåg att plantor utan blad dricker mycket mindre än när de hade en massa blad. Det är ofta lika bra att passa på att klippa och ansa lite, antingen så klarar plantan sig, och blir faktiskt mycket finare än innan, eller så dör den i alla fall. Samma sak gäller för alla "åkommor" som inte har med ohyra att göra, torka, frost, brännskador, vindskador osv. Håll tummarna och hoppas. Det gäller tyvärr inte när det handlar om skadeinsekter, och när en planta är lite skadad i övrigt, är den mycket mer känslig för sådana angrepp. Håll därför koll på varför du ställer en planta i ditt "vänta och se hörn" och ta genast bort sådan som ser ut att ha skadeinsekter. Hur man handskas med dem får bli något för nästa inlägg...

Bild på min älskade, snart 20-åriga citron som "bara" skulle få lite friskt regn och kyla för att bli av med envetna skadeinsekter men som glömdes ute i ett par timmar för mycket... Den ser ut att repa sig nu, och snart kommer en uppdatering med nya bilder.

Blad är bättre än frukt...

Ett inlägg som en hjälp på vägen för dig som funderar på att börja odla, och för dig som inte har så gott om plats. Det är alltid härligt att se saker blomma och ge frukt, men ärligt talat är det ganska mycket jobb för lite resultat. Om man vill satsa på verklig avkastning och fönsterodlar lite mer medvetet, då ska man framförallt satsa på grönsaker där man äter de vegetativa delarna, inte frukten. Plantor som bär frukt tar ofta större plats, kräver mer omsorg och tar längre tid för att utvecklas. Och, inte minst, kräver större krukor och mer näring för att överhuvudtaget ge något. Bra saker att sätta är ruccola, sallad, spenat, mangold och kryddväxter. De ger alla bra, om inte till och med bäst, avkastning inomhus. Allt annat ger egentligen både större och finare frukter utomhus, möjligen med undantag för riktigt värmeälskande chili. Plantor som aldrig skulle klara vårt klimat annars, som avocado, passionsfrukt och mango får naturligtvis hållas i fönstret, men jag känner inte till något exempel på där de gett frukt inomhus. Men spenat och mangold till exempel, kan skördas riktigt tidigt på året och då kan vi vara våra egna primörleverantör. De blir mjälla, fina, och härligt gröna i en tidig vårsoppa bara man ger dem ordenligt med vatten. Cikoria är också en bra bladgrönsak. Cikorian kan användas som lite "besk sallad", i likhet med ruccolan. Endiver är också en form av cikoria som blekts, och det kan man ju också göra inomhus om man vill. Jag har ännu inte provat, men det ligger på projektlistan över spännande försök.

En bild på fjolårets vinterskörd (i början av december) av mangold och kryddor.

Tomater, tomater...

Nu har jag tagit tag i årets tomatodling också. Planterade först om den ena busktomaten, som redan har en första liten frukt på gång, i en mycket större kruka. Hoppas att den ska klara sig i den hela säsongen, och kanske kunna flyttas ut på balkongen tidvis. Plantan har redan vuxit jättemycket sedan i januari, och förhoppningsvis får den nu både utrymme och näring att ta sig på allvar. Jag hann också med att sätta årets tomatfrön, ett par olika sorter, en körsbärstomat och en randig "tigrella" variant. De som övervintrat ifrån förra säsongen är förutom de två gula busktomaterna tre plommontomatplantor.

Omskolning och tillväxt

Solen gassar på ute och det är härligt vårlikt. Häcken slår så när ut och träden börjar skifta i grön-brunt på håll. Det kanske blir en grön valborgsmässoafton i år, underbart! Igår planterade jag om de fina kikärtorna, och de sista av paprikorna och chilin. Inte en dag för sent... Både paprikan och chilin blir större och kraftigare om man planterar om dem direkt när de börjat få karaktärsblad. Karaktärsbladen är de första "riktiga" bladen som är lite hjärtformade och ådrade och kommer efter det första smala, avlånga bladparet. Kikärtorna hade också tagit slut på energin som fanns i själva ärtgrodden, och nu hoppas jag att de ska fortsätta att växa fint med ny, näringsrik jord. Som vanligt strör jag i lite hönsgödsel ungefär en tredjedel ner i krukan, och toppar över med planteringsjord, dels för att det inte ska lukta, dels för att rötterna ska hinna utvecklas ner till näringen. Jag ser till att nypa åt runt stammen så att plantorna håller sig upprätt, men aktar mig från att trycka ihop rötterna genom att packa jorden för hårt. Physalisen har fått en första liten fruktkapsel, spännande. Jag håller tummarna för att den ska ta sig och bli fin.

En av de omplanterade kikärtorna

Paprikor som hunnit växa lite, omskolade för två veckor sedan.

Physalisen

Det växer så det knakar...

12 april
Nu har årets intensivaste växtperiod börjat. Jag flyttar redan en del växter ifrån söderfönstren, medan andra snällt gror och tittar upp när värmen blivit den rätta. Physalisen blommar, så vackra, enkla blommor, men stänglarna ser än så länge lite veka ut för att börja ge frukt.
Mitt senaste tillskott i försöksodlingen är kikärtor. Köpte ett paket torkade ekologiska kikärtor i mataffären; det blev god falafel och de gror bra, 75% av ärtorna har kommit upp. Jag blötla dem i ett par timmar innan jag stoppade ner dem i välvattnad såjord i avskurna mjölk- och juicepaket. De kommer upp likt lite mer klassiska ärtväxter, vicker och liknande, vackert småbladiga och ranka till skillnad ifrån sockerärtornas kraftigare, rundare blad. Kanske skulle jag satt dem i "riktig" jord direkt, eller som jag ofta gör med riktig gödslad jord i botten och ett tunt lager såjord i groningsskiktet... Busktomaten som jag övervintrat har redan en liten tomat på g, undrar om det är för tidigt eller om den ska lyckas utvecklas färdigt. Paprikor och chili kommer fint och en del av plantorna är nu riktigt stora. Avocadon vi stoppade ner i januari har ännu inte börjat titta upp, men det är inte läge att ge upp hoppet riktigt än, avocados tar lång tid på sig, och ofta är det när man nästan glömt att man satt dem som de kommer. Jag planerar som bäst årets potager, funderar på att göra en "presentkruka" att ge bort för vänner som gillar matlagning, med timjan, mangold och kanske libbsticka eller citrongräs.

Inomhus potager

Jag odlar lika mycket för att det är vackert som för att det är gott, som ni säkert förstått. Något av det vackraste jag vet är när man samplanterar växter av olika höjd, form, färg och struktur och på så sätt ger ännu en dimension till odlandet. Dessa sk. potager är med rätta populära, nu liksom när begreppet skapades. Ordet potager är franska och betyder kort och gott köksträdgård. Kända potagerträdgårdar finns det flera, den kanske allra mest kända ligger utanför Tours i Frankrike, vid 1500-talsslottet Villandry, en annan är Barnsley Garden i Glouchestershire i Storbrittanien. Jag har inte besökt dessa, men däremot slottsträdgården på Sofiero i Helsingborg, som också är ett fantastiskt exempel. Nåväl, eftersom jag tycker att formen är mycket vacker, och eftersom fönsterbrädorna aldrig riktigt vill räcka till för det som ska odlas bestämde jag mig för att göra en "minipotager" förra året. Jag tog en djup kruka, i det här fallet en egengjuten betongkruka, och använde plastkrukan jag gjutit med som innerkruka. Jag varvade planteringsjord och hönsgödsel i botten upp till mitten av krukan, fyllde därefter upp med planteringsjord och toppade med ett lager såjord. I det hela satta jag sedan koriander, mangold, ärtor och zucchini. Det tog sig fint! Här är bilder ifrån slutet av mars, början av maj, slutet av maj och juni. I år är jag lite sen, men ska försöka mig på en annan kombination. Mangold, koriander och ärtor fungerade fint, zucchinin hade dock behövt en egen kruka. Återkommer med den beskrivningen av årets plantering när den är på gång.

Längtan efter grönska...

Även om mycket redan hunnit börja spira inomhus längtar jag efter våren, den riktiga våren. När träden skiftar färg och från en dag till en annan plötsligt antar en svagt grön siluett. När knopparna på fruktträden som varit mörkt rosaröda övergår till vita puderlätta och humlor och bin börjar surra kring dem. Helgen har varit ovanligt varm, temperaturer vi inte är vana vid förrän i maj. Humlorna är vakna och surrar och jag har redan sett de första fjärilarna. Blåsippor och krokusar, scilla och pärlhyacinter, allt blommar samtidigt, ovanligt tidigt. Inne på fönsterbrädan blommar avocadon, fantastiskt vackert i all sin anspråkslöshet. Har dock aldrig lyckats få en avocado att ge frukt, undrar om de kanske liksom kiwi är tvåkönade? Kan inte minnas att jag sett endast ett avocadoträd när jag sett dem i verkligheten, får undersöka saken. Till dess - en bild av min egen lilla blomma och en av ett vackert träd vi såg på Nya Zeeland(tagen 2008)

Mars 2012

Nu är det vår! Trots att jag älskar vintern har jag längtat. Videkissar åker in tillsammans med tulpaner. Fastlagsriset av beskurna fruktträd med fjädrar i förgyller hallen. De första sådderna börjar spira rejält – paprika, chili och basilika i kökskrukan. Pumpa och melon satta för prydnad. Det växer så det knakar inne – och skönt är väl det när det är sådär slaskigt och genomgrått utomhus. Nu sätter citrusplantorna fart på allvar, och det blir massor av nya fina skott. Dags att börja sätta alla andra fröer som jag vill ska gro inomhus. Vårsolen värmer skönt när man ställer sig på en plats med lä. Det är dags att öppna fönstret på vid gavel när jag tar min eftermiddagskopp med te och vädra ur lägenheten till glädje för både människor och växter. Mars är förkylningstider det också, men man börjar kunna ana en lättning och fåglarna som sjunger utomhus bådar om att det är vår. Dags att också försöka styra upp ambitionerna. Mina är oftast för höga, jag vill odla allt, nu! Men, när man tänker vara borta ett par veckor på sommaren gäller det att tänka till lite också. Inte för många vattenkrävande tomater eller aubergine. En inomhusodling är ännu mer känslig än en utomhusodling när det gäller torka. Plantorna är lite skörare i sig själva, och temperaturen sjuker ju aldrig på natten så att växterna kan vila och återhämta sig från dagens uttorkning. Det finns ju små knep, och jag tar till vänner för vattning så klart, i nödfall också små "nappflaskor". Återanvända petflaskor som jag gör hål i korken på och fyller med vatten. Stoppar sedan ner dem med korken ett par centimeter ner i jorden, och vattnet droppar långsamt ut och gör att plantan klarar sig en vecka eller så utan vatten. Men nya sådder är det lite värre, men jag använder återvunna kartonger till vindruvor och babytomater ifrån mataffären som "miniväxthus". Planteringen gör jag i återvunna mjölk och juicekartonger. Lättast är att skölja ur dem och torka, klippa av toppen så att man får önskad höjd och sedan sticka hål i botten med en grillpinne/blomsterpinne. I med såjord och lite frön, vattna försiktigt och sätt på den genomskinliga plastkartongen. Alltihop sätter jag ner i ett rostfritt stekfat jag inhandlat på loppis. Klart!

Februari 2012

Vintern håller ett stadigt grepp i naturen där ute – och den får gärna härska här inne också ett litet tag till. Men i slutet av månaden köper jag lökväxter och planterar små grupper. För att de ska vara lite längre kan man ställa in dem i kylskåpet över natten, om man nu inte har en bra kall källare eller vind nära till hands. Klipper modigt av den fina avocado så att en tredjedel av stammen återstår – den har blommat sedan i december och det känns ganska grymt – men det är enda sättet för att få den att grena sig. Kollar noga att det finns två ögon ganska tätt intill klippstället. Gör man inte det är risken stor att det bara kommer ett sidoskott. Gör samma sak med ett par fleråriga grape och citronplantor, och hoppas att de tar sig bra. Fyller på med extra citrusjord där den sjunkit ner i övriga krukor. I slutet av månaden ”tjuvstartar” jag som vanligt med sådden – paprika, pumpa och melon åker ner i återanvända mjölk- och juicepaket. För pumpan och melonen är det lite väl tidigt, de kommer att bli lite rangliga, men jag längtar så efter de där första vackra gula blommorna som kommer redan i slutet av mars om jag sätter dem nu. Har ändå aldrig lyckats få dem att bära frukt inomhus, men har man en liten balkong eller balkonglåda ska det säkert gå bra, se bara till att plantera dem i riktigt välgödslad jord när de väl kommit upp, och låt dem inte torka ut. Förkylningarna kommer krypande, och då är det bra att ha lite färsk timjan och salvia att ta till. Här är en riktig dunderkur: Fyll en tekula till hälften med timjan och några salviablad. Hacka ca. en tsk färsk ingefära grovt och lägg i. Slå över kokhett vatten, mängden räcker till en liten kanna (med 2-3 koppar). Låt örterna dra lite längre än vanligt te, gärna 10 minuter. Pressa lite citron och ta en stor matsked med honung i tekoppen.

Januari 2012

Solen lyser in genom fönstret och väcker mig kl 8 en lördagsmorgon. Ljuset är påväg tillbaka, snön droppar ner från fönsterblecken och det knäpper i metallen. Orkidéerna blommar i fönstret, men annars är det mesta ganska hängigt och trött efter vintern.

Dags att ta tag i årets odlingsprojekt. Göra en liten lista, sortera frön – vilka finns kvar från förra säsongen, behöver några bytas ut?

Innan solen börjar värma och väcka all växtkraft är det läge att plantera om de plantor som satts tidigare år. Byt upp till en större kruka, ta bort gammal jord och frigör rötterna. En del växter kan behöva en föryngring och beskärning av såväl rotsystem som grenar. Dadelns massiva rötter behöver ofta skäras ner när man planterar om den. Någonstans har jag läst att clivia trivs bäst i krukor som nästan är för små, liksom orkidéer, och det har fungerat hittills. Citrongräset jag köpt på asiatiska mataffären åker ner i en vas, det blir vackrare så... Tänk på att bara sätta de stammar som har en liten "rotdel" nedanför basen. Om ett par veckor gror de, med stora vackra rötter.

Köper överblivna hyacinter på jätterea och skär av stammarna direkt och sätter i stor vas – lyx!