Physalis, gyllenbär... kärt barn har många namn?

När jag väl satt igång och torkat kiwifrön frågade vi oss en dag, kan man plantera physalis? Sagt och gjort. Nästa physalisask som inhandlades på affären innehöll som vanligt ett par dåliga exemplar, som hunnit börja få en mögelfläck och var lite geggigt mjuka. En sån tog vi, skar upp och sköljde av fröna noga i en liten sil. Torkade dem på papper och ett par veckor senare åkte de i jorden. Vilken succé! De grodde precis lika bra som paprikor och chilis, nästan vart enda ett av de små kornen blev en liten planta med mjuka, ludna blad. Lite som lammöron faktiskt, fast lite mer hjärtformade. Vis av kiwierfarenheten hade vi sått dem noga, fyra per kruka, med gott avstånd till varandra så att de inte skulle behöva skolas om direkt. Även omskolningen klarade de bra, och snart hade vi stora fina men ranka plantor i fönstret. Några planterade vi ut, men tyvärr gjorde blåsten processen kort med de förgrodda stänglarna, ett par plantor satte nya skott underifrån men det var för sent i den allmänna konkurrensen och de kom aldrig längre än till att bli 20-30 cm höga små plantbuskar när sommaren var över. Jag gav inte upp utan tog in dem igen i september/oktober innan de riskerade att drabbas av kyla och frost, och planterade dem fyra och fyra att övervintra i stora krukor. De småplantor som inte sattes ut alls blev det inte mycket med, de överlevde inte semestern, eftersom de snabbt slokar av vattenbrist. Övervintrarna tog sig fint och gav en första frukt redan i april! De jag hann plantera om en gång till i våras är nu fantastiskt frodiga, och jag väntar med spänning på nästa frukt.