Physalis, gyllenbär... kärt barn har många namn?

När jag väl satt igång och torkat kiwifrön frågade vi oss en dag, kan man plantera physalis? Sagt och gjort. Nästa physalisask som inhandlades på affären innehöll som vanligt ett par dåliga exemplar, som hunnit börja få en mögelfläck och var lite geggigt mjuka. En sån tog vi, skar upp och sköljde av fröna noga i en liten sil. Torkade dem på papper och ett par veckor senare åkte de i jorden. Vilken succé! De grodde precis lika bra som paprikor och chilis, nästan vart enda ett av de små kornen blev en liten planta med mjuka, ludna blad. Lite som lammöron faktiskt, fast lite mer hjärtformade. Vis av kiwierfarenheten hade vi sått dem noga, fyra per kruka, med gott avstånd till varandra så att de inte skulle behöva skolas om direkt. Även omskolningen klarade de bra, och snart hade vi stora fina men ranka plantor i fönstret. Några planterade vi ut, men tyvärr gjorde blåsten processen kort med de förgrodda stänglarna, ett par plantor satte nya skott underifrån men det var för sent i den allmänna konkurrensen och de kom aldrig längre än till att bli 20-30 cm höga små plantbuskar när sommaren var över. Jag gav inte upp utan tog in dem igen i september/oktober innan de riskerade att drabbas av kyla och frost, och planterade dem fyra och fyra att övervintra i stora krukor. De småplantor som inte sattes ut alls blev det inte mycket med, de överlevde inte semestern, eftersom de snabbt slokar av vattenbrist. Övervintrarna tog sig fint och gav en första frukt redan i april! De jag hann plantera om en gång till i våras är nu fantastiskt frodiga, och jag väntar med spänning på nästa frukt.

Kiwi kiwi

Något av det mest spännande jag provat att fröså är kiwi. I medelhavsländerna, för att inte tala om på Nya Zeeland, är kiwis vackra rankor som täcker pergolor med hårigt tjocka och vackert slingrande grenar fulla av frukter som hänger tungt.

Kan man fröså kiwi frågade jag mig, och provade. De små svarta fröämnena i en alldeles vanlig kiwi sköljde jag av i en liten fin sil, så att det mest av fruktköttet var borta. De fick torka på hushållspapper i ett par dagar. Sedan var det dags för att plocka fram såjorden och sätta ett helt gäng med små frön, 10-12 stycken, ganska tätt. De flesta grodde och efter ett par veckor skolade jag om dem. Det visade sig vara en svår bit. De flesta plantorna klarade själva omskolningen, men de var väldigt känsliga och om något blad skadats och de sedan fick aningens för mycket vatten ruttnade de direkt.

Ett halvår senare, efter ett par omskolningar hade vi fyra plantor kvar. Övervintringen var också lite lurig, och jag misstänkter att de egentligen är typiska medelhavsväxter, dvs. skulle föredra en sval och solig plats med minimalt med vatten under vinterhalvåret.

Två plantor överlevde årsdagen och när den finaste skolats om i vår har den tagit fart ordentligt. Om jag lyckas få den att överleva ett år till ska det bli spännande att se om man kan gissa sig till om det är en han eller honplanta... Kiwi är ju tvåkönade och kräver minst en hanplanta (av rätt sort) för att honplantan ska ge frukt. Frågan är om det hade varit en idé att skriva ner märket på kiwi som jag tog frön ifrån för att göra lite efterforskningar kring vilka arter man använder inom den odlingen. Jag minns i bakhuvudet någon historia om en italiensk granne som skulle börja odla kiwi och importerade billiga plantor ifrån Nya Zeeland som aldrig gav någon frukt. Men han kanske bara hade missat den där biten om att de var tvåkönade :-)

kiwin hösten 2012...

Potager och frodig chili

Nu har äntligen årets inomhuspotager kommit på plats. Den här gången blev det en "omskolningspotager", där jag drivit upp plantorna separat och sedan planterat ihop dem. Fyra paprikor samsams med ett tiotal salladsbladamaranter i en kruka med diameter på ca. 20 cm. Jag upplever att det fortfarande saknas något i krukan, så det ska nog komplettera med lite timjan mellan paprikastjälkarna. Förra året satte jag alla frön direkt på plats i krukan, men då krävs det att det är plantor som klarar konkurrens eller inte behöver växa sig så stora innan de ger avkastning. Ärtskott och koriander var det då, vilket fungerade bra. Jag har funderat på att göra en potager som present också, till den som tycker om asiatisk mat kan man till exempel sätta ett par citrongräs i mitten, 3-4 chiliplantor och så koriander runt. Chiliplantorna har nu också vuxit till sig väldigt fint. Särskilt den plantan som skolades om först, redan i februari. Det berodde på att det var en liten nyfiken tjej där och ryckte upp den, och jag trodde ärligt talat inte att den skulle ta sig, knäckt på mitten som den var. Men jag lovade henne att hon skulle få ha den i sitt rum, planterade den i en egen liten kruka och stödde upp den tillböjda stjälken med en blomsterpinne. Döm av min förvåning när den tog sig fint, och nu är det den vackraste plantan av dem alla. Åter igen visade det sig, som jag skrivit i tidigare inlägg, att det är dumt att ge upp för tidigt och att ju tidigare omskolningen görs, desto bättre för den fortsatta utvecklingen...

chiliplantor mars












chili 10 juni

Avrapportering och ohyretips

Citronen har nu börjat hämta sig på riktigt, jämför bilden på den frostskadade plantan ifrån mitt tidigare inlägg, den 14:e maj, med denna...

Den gula tomaten mognade fint och var faktiskt riktigt god, intygar barnen som inte kunde hålla sig längre när den såg så här fin ut... Just nu pågår mest utomhusarbete i min trädgård, och inomhusodlingen strävar på. Det är inte mycket ogräs att rensa och inte mycket plantor att gallra när man väl skolat om och planterat säsongens omgång. Just i år har jag inte heller några "kom igen grönsaker" vilket gör att när någon planta äts upp, ja då tömmer jag helt enkelt krukan. Det enda bekymret med inomhusodligen just nu är att komma ihåg att vattna. Solen värmer mycket så här års, och oftast behöver jag vattna allt med åtminstone en liten skvätt varje kväll. Ett litet gissel kan också vara blomsterflugorna, en inte särskilt välkommen gäst hemma hos oss i alla fall... Jag har inte lyckats klura ut om de gör någon nytta och hjälper till med pollineringen, men tills det är bevisat gör jag processen kort med dessa rackare. Ett bra tips vi prövat ut är att ställa en eller flera glasburkar intill krukorna där flugorna finns. Fyll med ljummet vatten, en tesked sirap eller honung, en tesked vinäger och en halv tesked yes eller annat diskmedel. Sedan är det bara att vänta på att flugorna går i fällan :-) och tömma den när man tröttnat på döda svarta prickar som simmar omkring i sörjan, om man nu inte är lite mordisk som jag och njuter av att kunna se drivan av tidigare plågoandar växa. Jag föreställer mig att det är litegrann som de trädgårdsägare som räknar antalet mördarsniglar de samlar i sina burkar, någon sorts mått på att kampen går att vinna och lite gammal hederlig blodtörst. Nåväl, det gör susen i alla fall.