Physalis
Physalis, gyllenbär, eller kapkrusbär är en härlig frukt!
De små guldgula bollarna sitter inuti ett vackert, sprött och när de är mogna svagt gulbrunt blomhölje. Den är mycket c-vitaminrik, och det går att använda till mer än man tror i matlagning. Prova att mixa till en kall sås, med lite flytande honung i, och servera till chokladmousse. Eller gör en varm physalissås till tonfisk - riktigt gott och en ovanlig kombination. Det går också att koka marmelad om man får en oväntat stor skörd.
Physalisen är släkt med tomaten, och det kan man nästan känna när man tar på de lite sträva stjälkarna. Precis som tomaten doftar de också, dock inte lika starkt. Den är lättodlad, och även om man såklart kan köpa frö i handeln, har jag under många år helt enkelt tagit frön från ett par av de övermogna frukter jag fått hem ifrån affären. När man köper dem i små korgar, eller på lösvikt, brukar alltid någon av frukterna vara lite övermogen, och då skär jag upp den, gröper ur fruktkött och frön, sköljer och torkar på hushållspapper eller bakplåtspapper. Fröna är små och ljusgula, och därför lätta att skilja från exempelvis kiwi, som jag ofta samodlat. Kiwins frön är brunsvarta och av ungefär samma storlek. Grobarheten har också varit god, 2014 sådde jag frön jag torkat 2012, och de grodde nästan mangrant.
De växter snabbt, och efter de första avlånga grobladen får de ludna, hjärtformade, klart gröna blad. Då är det läge att plantera om dem, de är ganska näringskrävande, och jag brukar därför sätta dem i en ganska stor kruka. Grunda med lite planteringsjord, lägg i en liten näve hönsgödsel, fyll planteringsjord över, sätt ner plantorna, det går att sätta dem ganska tätt (ca 5 cm mellanrum) och fyll upp med planteringsjord. De är känsliga för torka, och vill gärna stå varmt och ljust. Får de göra det kan de blomma fint både inomhus och utomhus. Blomman faller sedan av, och det skyddande blomhöljet växer ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar