Det gror i årets första potager

Marssolen är härligt varm och vädret gör att det känns mer som april än mars just nu.
Skönt då att odlingarna inomhus också börjar komma igång.
Jag har många gånger varit lite för ivrig med att så det som senare ska ut i land och krukor. Resultatet har blivit långa gänliga plantor som nästan inte tål att planteras ut. De blåser sönder vid minska vindpust, eller så blir avhärdningen lite för hård och det klarar inte en sådan planta. Men det där med avhärdning ligger en och en halv måndag fram i tiden här i södra sverige. I år är det än så länge bara chili som kommit i jorden, men den gror lite dåligt och jag undrar om jag inte slarvat lite med såjorden. Den var nog lite torr och tråkig, och hade mått bra av att få fuktas lite längre innan fröerna kom ner.
Inomhusodlingen har också kommit igång. Årets första potager, en komposition som är tänkt att inte bara ge en fin skörd utan också vara lite vacker att se på, gror för fullt. Jag är som vanligt nyfiken på hur det blir. Har jag sått för tätt, för glest, funkar det egentligen med mina gamla övervintrade chiliplantor i mitten?
I årets kruka finns två chliplantor som jag lyckats hålla vid liv över vintern men som behöver pigga på sig lite för att det ska komma några nya blommor. Runt dess botten ligger ett helt gäng med gula ärtor, för groddarnas skull. In emellan och utanför dessa koriander, som kommer lite långsammare och kan ersätta ärtorna när de blivit smörgåsmat. Koriandern får också så vackra blommor. Där ligger också lite bak choi, som fått ersätta förra årets mangold. Mangold fungerade väldigt bra, men jag tror att också den asiatiska kålen har samma karaktär. Utanför allt detta ligger salladsbladamarant, som en vacker mörkt röd kontrast (hoppas jag) och som en yttre rand som också lätt kan ersättas. Jag hoppas det blir som tänkt, än så länge är det vackert :-)

Övervintring och längtan till vintersådd

Januari - Årets mörkaste månad - och det märks på växterna. De skulle behöva lite ljusterapi, i alla fall de flesta. Vissa växter verkar klara avsaknaden av ljus bra, till exempel st paulia och förvånande nog de flesta kaktusarna. Men de växter som egentligen bara är inne på övervintring mår inget vidare. De skjuter långa gängliga skott och hänger med bladen. De blir extra känsliga för övervattning och även för torka. All ohyra som hållits på avstånd av de friska växterna kryper också fram. Trips, ullöss och annat trevligt passar på när växterna är som svagast. Om man inte vill investera i lysrör och armaturer gäller det att leta reda på ett så ljust och svalt fönster som möjligt. Eftersom växterna aldrig riktigt går ner helt i viloperiod brukar jag också ge de känsligaste lite näring, ungefär var tredje-fjärde vecka. Lyckas man få ner temperaturen till 15-16 grader gäller det också att dra ner på vattningen. Lyckas man bara ta de växter som ska övervintras inomhus igenom december och januari, så brukar de klara sig sedan. Men det är alltid några som inte klarar chocken, och den där vattningsmissen jag gärna gör i allt julstök och fix. Till min glädje verkar jag nu ha lyckats övervintra mina älskade citroner. Älskade därför att de nu inne är på 24:e året, och har gått från små frön, till spensliga plantor och beskurna småväxter på fönsterbrädet till vedartade och snart trädlika bjässar som knör sig in i köket över vintern. Tricket med dem har varit duschen. Jag har helt enkelt ställt in dem i duschen en gång i veckan, och med ganska ljummet vatten och hårt tryck på bladen försökt nå alla delar av växten. Löss gillar inte vatten, och än så länge har det räckt med detta, även om jag förra året övervägde att köpa kvalster på postorder för att bli av med dem.
Det går att glädjas åt januari även som odlare. Den här tiden på året är så vansinnigt vacker när den första snön faller, och den varma vintersolens strålar faller snett in genom rutorna. Träd och buskar kastar vackra skuggor i snön och övervintrade ax och blomställningar i rabatterna blir till skulpturer. Glädjen över varje liten fågel som kommer på besök i trädgården är också stor, och de roar barnen när de flyger fram och tillbaka efter äpple, säd och frön. Här inne blir glädjen över de späda gröna stjälkarna som lyser i den gula solen desto större, och det riktigt kliar i fingrarna att börja med den första sådden. Bara någon vecka kvar!